patrulla

Ett fantastiskt kul klipp från youtube!!

I söndags kväll var jag så godissugen att jag till och med
åt ett kexchoklad med utgångsdatum i juli.
Trots att det smakade mest gammalt papper gick det ner som en dans.
Hur godissugen kan man bli egentligen!!


Bäst före i juli. Det hindrade inte mig från att
stoppa i mig flera stycken, trots att det mest
smakade papper!!

Det var ju måndag IGEN igår.
Ny vecka med nya friska tag och kampen
mot muffinsmidjan påbörjades igen.
Försökte kompensera söndagens och helgens frosseri med en joggingrunda.
Det gick sådär.
Rundan blev inte långt men försökte köra lite intervall i stället.
Det påstås att det ska förbränna mer.
O man kan ju alltid hoppas.

Fiskbilen kom förbi igår.
Jag är en trogen kund.
Jag märker att de kör direkt ner till mig o parkerar sin stora bil.
Sitter väl o gnuggar händerna i bilen och sen klistrar de på
sitt allra bästa säljarflin.
Det behöver de inte hos mig, jag handlar ändå.
Oftast köper jag mycket o det kostar tyvärr därefter.
Men vi tycker att fisken är av superkvalité och
alla i famijen älskar fisk.
Därför kan jag tycka det är värt varenda krona.

Nu är frysen full med fiskbilens fisk, mina rökta regnbågar,
ett halvt rådjur, flera påsar surdegsbullar och ett halvt lamm.
Den 13:e får vi ännu ett nytt lamm.
Jag behöver alltså bara göra stödköp på ICA det närmsta halvåret framöver.

Sen IKEA flyttade har jag bara varit där två gånger.
Bara för att köpa prylar till kontoret.
Bara för att jag varit tvungen.
Jag gillar inte det nya IKEA.
Gångarna påminner mig om trädgårdslabyrinten i filmen The Shining med Jack Nicholson.
Det är en skräckfilm.
Man hittar inte ut och man kommer tillbaka till samma ställe flera gånger.
IKEA har alltså blivit rena skräcken.

Idag har jag ändå varit på IKEA.
O det blev såklart en skräckupplevelse.
Träffade Karolina där och vi bestämde att vi skulle käka tillsammans.
Gick först en runda och plockade på mig
det jag skulle ha och lite till.
Vagnen blev full och jag som bara skulle ha lite ljus!
Parkerade vagnen där de visade att man kunde parkera
och började leta efter restaurangen.
Det tog sin lilla tid men till slut kom jag fram.
Det var fler som kommit på idén att äta lunch på IKEA,
så vi fick tränga oss fram och hamnade till slut vid barnavdelningen.
Vilket liv.
Det blev en stressande matupplevelse och
jag vet knappt vad det som låg på min tallrik smakade.

Det var knökat med folk.
Överallt var där mäniskor.
Köer och skrikiga ungar.
Jag gick ut.
Jag gick från min vagn.
Jag åkte där ifrån.
Jag behöver alltså åka dit igen, för jag vill ha mina ljus!!