patrulla

Ni vet när man kommer till ett köpcentrum
en lördag vid ett tiden en regning o grå dag.
Då är det ju så att man är ju inte direkt ensam
om att leta parkeringsplats.
Halv Skåne är ute o ska shoppa känns det som.

Det är ganska roligt att kolla på bilförarnas miner.
För att inte tala om den som sitter bredvid.
Som säkert hela tiden sitter o säger
-nu är där en som backar ut i andra gången.
Jag sa ju att vi skulle vänta där!

Idag var jag en av dessa som skulla ha en plats.
Jag hade huuuuuuur gått om tid som helst.
Ingen stress.
Jag kommer körandes runt ett hörn.
Från andra hållet kommer det en annan bil.
Aaaaaaaningen före mig.
Marginellt.
Så marginellt att det lika gärna kunde vara jag som kom först.
EN plats ledig.
Vi är lika långt från platsen.
Jag ser direkt hur han börjar spänna sig.
Han känner att platsen är hans.
Han kom ju en aaaaaaningen före mig.
Jag känner lika dant men det vet ju inte han.
Jag tycker också att platsen är hans.
Vi väntar med spänning på att den parkerade bilen ska backa ut.
Det blir till min fördel.
Bilen backar ut så att jag blir den som först kan köra in.
MEN.
Vad gör jag då?
Jo, jag kör förbi och ler mot den spända mannen o
lämnar platsen åt honom.
Dagens goda gärning.
O förmodligen ett parkeringsbråk mindre!!

Resten av dagen har jag lagat mat.
Ett långkok på flera timmar.
I veckan damp min favorittidning buffé ner i brevlådan och
i den är där ett recept på Lammlägg på Libanesiskt vis.
Eftersom frysen är full av lamm,
kunde väl ingen bli gladare än jag för ett sånt recept.
Så det har stekts o kryddats o smakats mest hela dan.

Maten blev bara sååååååå god.
Äntligen har jag hittat ett recept som stämmer
överens med hur jag vill att det ska smaka.
Detta kommer jag göra fler gånger.

Jag lägger ut receptet här annars finns det
i senaste numret av Buffé.