patrulla

Tänk vad en liten äpplebit kan ställa till med.
Äpple är jätte farligt att sätta i halsen eftersom
det inte försvinner av sig själv!!

Den där långa rundan som jag mätte ut förra veckan
var det dags att prova idag.
16000 meter.
16 kilometer.
1.6 mil.
Det är långt och jag önskade Johanna skulle säga
att vi inte skulle springa den idag.
Men det gjorde hon inte.
Sagt och gjort.
Iväg kom vi och gick i mål på 1.29.
Broloppet -here I come!!
Jag är i bra form och det kändes super.
Den välförtjänta bastun väntade och vi började gå ut
på den alldeles för långa bryggan när telefonen ringde.
Micke bad mig komma hem direkt för han måste till
akuten med Viktor!!
En äpplebit som tidigare under dagen hade fastnat
i halsen, ville inte ge med sig och Micke hade ringt
sjukvårdsupplysningen.
De ville skicka en ambulans.
För tänk om han körde över ett gupp o äpplebiten
hamnade fel och täppte till luftvägen.
Han fick absolut inte gå o lägga sig med en äpplebit i halsen.
Micke körde själv när jag kom hem.
Att Micke överhuvudtaget ringde sjukvårdsupplysningen
är kryss i taket.
Han som alltid brukar rycka på axlarna åt allt.
Det löser sig är hans motto.
Kanske därför som jag tycket det känns extra jobbigt
att behöva vänta på att de ska komma hem.
När det känns så allvarligt.
Jag strechar och väntar o är glad för att jag
orkat släpa mig runt 16 km men är samtidigt
super orolig för Viktor o hans äpplebit.
Undrar om han kommer våga äta äpple efter det här!!