patrulla

Hettan igår var näst intill förlamande.
I alla fall om man måste vara på jobb och inte vid havet.
Jag klagar inte.
Skulle jag inte våga.
För tänk om jag gnäller och solen går i moln.
Då ångrar jag ju det jag sagt.
Trots att jag svullnar i hela kroppen och svetten rinner längt ryggen,
är jag tacksam.

Johanna och jag hade bestämt vi skulle springa.
Kl 17.
När solen fortfarande stod högt på himlen och det var 100 grader varmt.
Båda är optimister.
Vi måste bli överbevisade för att ge oss.
Så vi sprang.
I ca 500 meter.
Sen fick Johanna huvudvärk och mina fingrar svullnade.
Vi var överbevisade.
Resten av rundan gick vi i rask takt.

Eftersom killarna är i Stockholm o jag tyckte det var
för varmt o stå i köket,
gjordes ett besök på byns sylta.
Pizza o en stor stark (det var så gott så det blev två)
Härligt att sitta i solen o njuta.
Härligt att få ha egentid.